Poststrukturalism

Inom språk- och litteraturvetenskap utgör poststrukturalism en grupp teoribildningar med rötter i den strukturalistiska traditionen. Den är starkt förknippad med franska språkvetare från 1960-talet och de följande årtiondena. Poststrukturalism har även kommit att prägla analysmetoden diskursanalys.[1]

Den franske psykoanalytikern Jacques Lacan hör till poststrukturalismens företrädare.

De tidigaste poststrukturalisterna var Michel Foucault, Jacques Lacan[2] och Roland Barthes. Jacques Derrida räknas ibland till poststrukturalisterna men emellanåt kallas han dekonstruktionist. Senare språkvetare och filosofer har anammat vissa poststrukturalistiska drag, som till exempel Julia Kristeva, Gilles Deleuze, Judith Butler, Jean-François Lyotard och Jean Baudrillard.[3][4]

  1. ^ Andreasson & Johansson, Jesper & Thomas (2020). Vetenskapsteori: grunder och tillämpningar. sid. 163-169. Läst 29 februari 2024 
  2. ^ Ghosh 2016, s. 85
  3. ^ Lundy 2013, s. 76
  4. ^ ”Poststructuralism”. Encyclopædia Britannica. Encyclopædia Britannica, Inc. https://www.britannica.com/art/poststructuralism. Läst 28 april 2021. 

© MMXXIII Rich X Search. We shall prevail. All rights reserved. Rich X Search