Protestantism

Protestantism Protestantisk kristendom
Altaruppsatsen inne i Gustaf Vasa kyrka i Stockholm.
Ursprung	Centraleuropa
Växte fram	sent 1510-tal och framåt
Grundare	Martin Luther
Överhuvud idag	ej gemensamt överhuvud
Helig skrift	Bibeln
Riktningar	Se inriktningar
Utbredning	Centraleuropa, Nordeuropa, Nordamerika

Ordet protestantism eller protestantisk kristendom används numera om ett antal, sinsemellan olika kristendomsriktningar; bland annat kyrkor, samfund och grupper som har sitt ursprung i några av de kristna reformrörelserna som ägde rum under 1500-talet, som avvisar den romersk-katolska kyrkans anspråk på att vara den enda rättmätiga kristna kyrkan, och som inte står i kommunion med de ortodoxa kyrkorna.^[1] Ordet protestant tillkom vid riksdagen i Speier 1529 för att beteckna lutheranerna, men inte några andra teologiska riktningar.^[2] Ordet protestantism är belagt i tyskan sedan sent 1500-tal (endast om lutheraner), i det engelska språket sedan 1640 med vag innebörd, i det svenska språket sedan 1680 omfattande alla reformationsrörelserna, inklusive både lutherska och reformerta, men ofta i inskränktare användning för evangelisk-luthersk troslära.^[2] I vag mening kan ordet numera även användas om en rad sentida evangeliska inriktningar (inklusive evangelikala och baptistiska frikyrkor och andra lågkyrkliga väckelserörelser), mindre ofta om anglikaner, som vanligtvis inte använder detta ord som självbeteckning, och som ofta betraktar sin kyrka som en reformerad katolsk kyrka.^{[3][4][5][6][7]}

Idag är ordet vanligare som självbeteckning bland reformerta kristna (eller inom de unierade kyrkorna som assimilerat reformerta och evangelisk-lutherska kyrkor, med reformert profil som följd) än bland evangelisk-lutherskt kristna. I inget av exempelvis Svenska kyrkans normerande dokument förekommer ordet protestantism som självbeteckning. Geografiskt är ordet mer populärt i den engelskspråkiga världen än i den tyskspråkiga. I den senare används ordet Evangelisch om både lutheraner och reformerta.