Proton

För andra betydelser, se Proton (olika betydelser).

Proton
Grundläggande egenskaper[1]
Symbol	p
Klassifikation	Fermion → Hadron → Baryon → Nukleon
Sammansättning	2 uppkvarkar 1 nerkvark
Växelverkan	Stark växelverkan Svag växelverkan Elektromagnetism Gravitation
Antipartikel	Antiproton
Historia
Teoretiserad	William Prout (1815)
Upptäckt	Ernest Rutherford (1917–1919, namngiven av honom 1920)
Fysikaliska egenskaper[1]
Laddning	1 e 1,602 176 634 × 10−19 C [2]
Massa	1,007 276 466 879(91) u [3] 1,672 621 923 69(51) × 10−27 kg [3] 1836,152 673 43(11) me [3] 938,272 088 16(29) MeV/c2 [3]
Medellivslängd	> 2,1 × 1029 a (stabil)
Kärnradie	0,8414(19) fm [3]
Elektriskt dipolmoment	< 5,4 × 10−24 e × cm
Elektrisk polariserbarhet	1,20(6) × 10−3 fm3
Magnetiskt moment	1,410 606 797 36(60) × 10-26 J / T [3] 1,521 032 202 30(46) × 10−3 μB [3] 2,792 847 344 63(82) μN [3]
Magnetisk polariserbarhet	1,9(5) × 10−4 fm3
Spinn	1/2
Isospinn	1/2 (z-komponent +1/2)
Paritet	+1
Kondenserad	I(JP) = 1⁄2(1⁄2+)
g-faktor	5,585 694 6893(16) [3]
Comptonvåglängd	1,321 409 855 39(40) × 10−15 m [3]
Gyromagnetisk kvot	2,675 221 8744(11) × 108 s-1T-1 [3]

Protoner (${\displaystyle {p}}$) är positivt laddade subatomära partiklar som tillsammans med neutroner bildar atomkärnor. Antalet protoner i en atomkärna bestämmer dess grundämne och atomnummer.