Queerteori

Queerteori är ett samlingsnamn för kritiska perspektiv på sexualitet.^[1] Även om det inte är någon enhetlig teoribildning, finns vissa gemensamma utgångspunkter. En sådan är att "betrakta sexualiteter som socialt, historiskt och geografiskt konstruerade"^[2]. Gemensamt är också studerandet av föreställningar om normalitet och avvikelse.^[1]

Till skillnad från den tidigare homosexualitetsforskningen, som kartlade homosexuellas liv och erfarenheter, betraktar queerteoretiker sexualiteten i ett bredare perspektiv. De vänder blicken från "de avvikande" och frågar sig i stället hur normer kring sexualitet uppstår, upprätthålls och förändras samt hur detta hänger samman med makt.^[1] Queerteoretiker är mindre intresserade av att skapa exakta definitioner av olika sexualiteter än att undersöka hur sexualitet "organiseras, regleras och upplevs"^[1] samt dess mångtydiga och svårgripbara karaktär och funktion i samhället.

Queerteoretiker anser inte att det finns någon naturlig sexualitet. Begreppen "man" och "kvinna" anses inte heller ha någon oföränderlig, enhetlig innebörd. ^[2] Centralt inom queerteorin är att studera heteronormen, dvs. den norm enligt vilken det enbart finns två tydligt åtskilda kön (män och kvinnor) som kompletterar och begär varandra.^[3]

En viktig utgångspunkt för den queerteori som utgår från Judith Butler är betonandet av att allt är socialt konstruerat. Den kritiserar uppdelandet av biologiskt kön och socialt genus, där det sociala genuset blir en följd av det biologiska könet. Istället betonas att uppfattningen av det fysiska alltid beror på den diskurs i vilken samhället talar om verkligheten och så också skapar verkligheten i två kategorier.^{[källa behövs]}