RMS Titanic

RMS Titanic
RMS Titanic lämnar Southampton för New York för första och sista gången 10 april 1912.
Allmänt
Skeppstyp	Oceanångare
Fartygsklass	Olympic-klass[1]
Systerfartyg	RMS Olympic, HMHS Britannic
Fartygsnummer	Brittisk officiellt nummer: 131428[2] Varvsnummer: 401[1]
Anropssignal	MGY
Ägare	White Star Line[3]
Registreringshamn	Liverpool, Storbritannien[4]
Historik
Beställd	31 juli 1908[3]
Byggnadsvarv	Harland and Wolff, Belfast, Irland[3]
Kölsträckt	31 mars 1909[3]
Sjösatt	31 maj 1911 kl 12:00[3]
I tjänst	2 april 1912[3]
Öde	Sjönk den 15 april 1912 efter att ha kolliderat med ett isberg i norra Atlanten
Tekniska data
Längd	269,1 m (882ft 9in)[5]
Bredd	28,2 m[5]
Djupgående	10,5 m[3]
Deplacement	52 310 engelska ton[1]
Tonnage	46 328 brt[3]
Maskin	Två fyrcylindriga trippelexpansionsångmaskiner à 15 000 hk vid 75 varv/min till två yttre propellrarna.[6] En lågtrycksångturbin à 16 000 hk till den mittre propellern.[6] Två yttre trebladiga bronspropellrar. En mittre fyrbladig bronspropeller. 46 000 hk (konstruktion) - 59 000 hk (max)[7]
Kraftkälla	24 dubbeländade (sex eldstäder) och 5 enkeländade (tre eldstäder) koleldade ångpannor.
Marschfart	21 knop (39 km/h)[3]
Maximal hastighet	23 knop (43 km/h)
Besättning	885–913[8][9]
Passagerare	2566[10]
Hytter	840 st totalt[11] varav Första klass: 416 st Andra klass:  162 st Tredje klass: 262 st +40 sovsalar

RMS Titanic (Royal Mail Steamer Titanic) var en oceanångare byggd 1909–1911 för atlantrutten Southampton–New York. Fartyget ritades av några av dåtidens bästa ingenjörer och utrustades med den mest avancerade teknik som fanns tillgänglig. Det var vid tidpunkten för sjösättningen, tillsammans med sitt systerfartyg RMS Olympic, världens största passagerarfartyg. Titanic ägdes av White Star Line och byggdes vid Harland & Wolff i Belfast, Nordirland.

Den 10 april 1912 lämnade Titanic Southampton i England för sin jungfruresa. Efter stopp i Frankrike och Irland lämnade hon den 11 april Europa och stävade ut på Atlanten mot slutdestinationen New York i USA. Strax före midnatt den 14 april kolliderade Titanic med ett isberg som skadade skrovet under vattenlinjen så pass allvarligt att hon på 2 timmar och 40 minuter sjönk till Atlantens botten varvid officiellt 1 514 (enligt olika rapporter mellan 1 490 och 1 635) personer omkom. Skeppets undergång blev därmed en av historiens största marina katastrofer i fredstid. En orsak till det stora antalet dödsoffer vid förlisningen var att fartyget, som hade ca 2 225 människor ombord,^[12][13][14] endast hade utrustats med livbåtar för 1 178 personer. En oproportionerligt hög andel män fanns bland dödsoffren då man prioriterade att rädda kvinnor och barn.

Många chockades av fartygets öde, då det trots mödan som lagts på att åstadkomma ett säkert och – som gjorts gällande – så gott som osänkbart fartyg, ändå hade förlist. Mediernas myckna skrivande om offer och överlevande i dramatiska reportage, stora förändringar i sjörätten i katastrofens efterspel och upptäckandet av vraket 1985 är alla faktorer som genom åren bidragit till att upprätthålla intresset för Titanic och den mytbildning som omgärdar skeppets öde.