Saxare

Saxarna var en germansk folkstam från gamla Sachsen i nuvarande nordvästra Tyskland det vill säga Niedersachsen, men ej nuvarande Sachsen. De omnämns första gången av geografen Klaudios Ptolemaios som ett folk från södra Jylland och nuvarande Schleswig-Holstein^[1]. Deras namn kommer från ordet sachs, ett kort svärd som under en längre tid var saxarnas nationalvapen. Sannolikt användes benämningen först av andra folk och togs sedan upp av saxarna själva.^[2]

Saxarna tillhörde folkgruppen sveber och herminoner, och ingick tillsammans med bland annat anglerna i de sju folkstammar i detta område som dyrkade Nerthus, vilken var en fruktbarhetsreligion med mycket djurdyrkan. Omkring år 200 e.Kr. har de förenat sig med flera av Nerthusfolken samt chaukerna som bodde mellan Weser och Elbes mynningar.^[3]