Sioux

Siouxer (uttalas so [ˈsuː]) har ända sedan 1600-talet använts som ett samlingsnamn på ett stort antal sinsemellan språkligt besläktade nordamerikanska ursprungsfolk. I senare tid avser begreppet vanligen de egentliga siouxerna vilka på språkliga och historiska grunder kan indelas i tre huvudavdelningar:

Östdakota, även kallade Santee-Sisseton (fyra stammar).
Västdakota, även kallad Yankton-Yanktonai och, felaktigt, Nakota^[1] (två stammar).
Lakota, även kallade Teton (sju stammar).

Helheten kallades traditionellt av siouxerna själva Očhethi Šakówiŋ (de sju rådseldarna). Lakota, vars uppdelning i underavdelningar är av senare datum än de övriga gruppernas, räknas i det sammanhanget som en enhet. År 2000 fanns det enligt US Census Bureau i USA 153 360 personer som ansåg sig vara siouxer av något slag.

^ Ullrich, Jan F. (2011) (på engelska). New Lakota Dictionary (2:a upplagan). Bloomington, Indiana: Lakota Language Consortium. ISBN 978-0-9761082-9-0. http://www.lakotadictionary.org/nldo.php. Läst 11 september 2011 Arkiverad 18 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[NLD-1] Ullrich, Jan F. (2011) (på engelska). New Lakota Dictionary (2:a upplagan). Bloomington, Indiana: Lakota Language Consortium. ISBN 978-0-9761082-9-0. http://www.lakotadictionary.org/nldo.php. Läst 11 september 2011 Arkiverad 18 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[1]