Skriftsystem

Ett skriftsystem, ofta förkortat till skrift, är en form av symbolsystem för att representera språkliga uttryck. Den första skriften var bildskrift. Den sumeriska kilskriften och de egyptiska hieroglyferna anses generellt tillhöra de äldsta skriftsystemen och uppkom någon gång under 3400–3200 f.Kr. Den kinesiska skriften uppkom, troligtvis självständigt, någon gång runt år 1600 f.Kr. Bildskriften förenklades successivt av en ökande klass av skrivare eftersom allt mer behövde skrivas ned. I Egypten och Nubien utvecklades först kursiva hieroglyfer i stort sett parallellt med hieroglyferna.^[1]

Alfabetisk skrift började utvecklas av olika semitiska folk i Sydvästasien omkring 1500–2000 f.Kr. Först bestod alfabetet av enbart konsonanter, men efter att det sjöfarande handelsfolket fenicierna överfört det till grekerna på 700-talet, lade grekerna till vokaler. Det latinska alfabetet, som i dag med mindre variationer används i Europa, Syd- och Nordamerika samt även på andra håll i världen, kom till romarna från grekiska kolonier på den italiska halvön via etruskerna, som var det spirande Roms närmaste grannar.^[2]

I slutet av 700-talet e.Kr. uppfann Alcuin av York de små bokstäverna (gemenerna) och därigenom även skrivstilen, vilket medförde att man kunde skriva avsevärt snabbare.^[3]

Skriftspråk används ibland som synonym för skriftsystem. Det kan också syfta på den språkliga stil som skrivs, till skillnad från det som talas.