Slaget om Guadalcanal

Slaget om Guadalcanal Del av Stillahavskriget under Andra världskriget Amerikanska marinsoldater vilar på ett fält under slaget om Guadalcanal i november 1942. Ägde rum 7 augusti 1942 - 9 februari 1943 Plats Guadalcanal, Salomonöarna Utfall Strategisk allierad seger Stridande Allierade styrkor inkluderar:  USA  Australien  Nya Zeeland  Storbritannien Brittiska Salomonöarna[1]  Tonga[2]  Fiji[3]  Kejsardömet Japan Befälhavare och ledare Robert L. Ghormley William F. Halsey Richmond K. Turner Alexander Vandegrift Alexander Patch Isoroku Yamamoto Nishizo Tsukahara Jinichi Kusaka Hitoshi Imamura Harukichi Hyakutake Styrka 60 000 (markstyrkor) [4] 36 200 (markstyrkor) [5] Förluster 7 100 döda 4 tillfångatagna 29 fartyg förlorade 615 flygplan förlorade[6] 31 000 döda 1 000 tillfångatagna 38 fartyg förlorade 683-880 flygplan förlorade[7] v • r Slaget om Guadalcanal Tulagi – Savo I. – Tenaru – Östra Salomonöarna – Edson's Ridge – Matanikau – Kap Esperance – Henderson Field – Santa Cruzöarna – Matanikau-offensiven – Koli Point – Carlson's patrol – Sjöslaget Guadalcanal – Tassafaronga – Mt. Austen – Rennell I. – Ke

v • r Slaget om Salomonöarna Tulagi I – Guadalcanal – Blackett Strait – Cartwheel – I-Go – Vengeance – New Georgia – Kula Gulf – Kolombangara – Vella Gulf – Horaniu – Vella Lavella I – Vella Lavella II – Treasury Is. – Choiseul – Bougainville – Räderna mot Rabaul – Cape St. George – Green Is. – Karavia Bay

Slaget om Guadalcanal, också känt under kodnamnet Operation Watchtower av de allierade, utspelades mellan den 7 augusti 1942 och den 9 februari 1943, på och omkring ön Guadalcanal i stillahavskriget under andra världskriget. Det var en del av de allierades strategiska plan att skydda konvojerna mellan USA, Australien och Nya Zeeland. Med start ett par månader efter slaget om Kokoda Track var det den andra stora offensiven av de allierade mot Japanska imperiet.^[8]

Den 7 augusti 1942 påbörjade de allierade styrkorna, bestående av mestadels amerikanska trupper, sina landstigningar på öarna Tulagi och Florida (Nggela Sule) i södra Salomonöarna med målet att förhindra japanska trupper att använda öarna som baser för att störa de allierades konvojtransporter med proviant mellan USA, Australien och Nya Zeeland. De allierade hade även för avsikt att använda Guadalcanal och Tulagi som baser för att stödja fälttåget för att så småningom erövra eller nedkämpa den stora japanska basen vid Rabaul på Niu Briten. De allierade krossade de underlägsna japanska försvararna som hade ockuperat öarna sedan maj 1942 och tagit Tulagi och Florida samt ett flygfält (senare döpt Hendersonfältet, Henderson Field) som var under uppbyggnad av japanerna på Guadalcanal.

Japanerna överraskades av den allierade offensiven och gjorde flera försök att återta Hendersonfältet i augusti och november 1942 från den amerikanska marinkåren. Amerikanska armén anslöt sig till försvaret i oktober. Tre stora fältslag, fem stora sjöslag och oavbrutna, nästan dagliga luftstrider kulminerade i det avgörande sjöslaget vid Guadalcanal i början av november 1942 där de sista japanska försöken gjordes för att landsätta tillräckligt med trupper för att återta Henderson Field. I december 1942 övergav japanerna fortsatta försök att återta Guadalcanal och evakuerade de resterande trupperna från ön den 7 februari 1943, mitt framför ögonen på den amerikanska 14:e armékåren, och lämnade ön i de allierades händer.

Fälttåget på Guadalcanal var en betydelsefull strategisk seger för de allierade med kombinerade truppslag över de japanska styrkorna i stillahavskriget. Japanerna hade nått kulmen för sina erövringar i Stilla havet och Guadalcanal markerade de allierades övergång från försvarsoperationer till strategiska offensiver i det kriget och början på offensiva operationer, däribland fälttågen i Salomonöarna, Nya Guinea och Centrala Stilla havet, vilket resulterade i Japans slutliga nederlag och slutet av andra världskriget.