Songdynastin

Songdynastin
宋朝 Sòngcháo (kinesiska)
← 960–1279 →
Huvudstad	Bianjing (汴京) (dagens Kaifeng) (960–1127) Lin'an (临安) (dagens Hangzhou) (1127–1276)
Språk	kinesiska
Religion	konfucianism neokonfucianism buddhism Daoism
Statsskick	kejsardöme
Sista kejsare	Song Bing
Bildades	960
– bildades genom	dynastiskifte
– bildades ur	Senare Zhou
Upphörde	1279
– upphörde genom	erövring
– uppgick i	Yuandynastin
Folkmängd	100 000 000[1] (1100)

Songdynastin (宋朝, Sòngcháo) var en kinesisk dynasti som varade mellan åren 960 och 1279. Dynastins bildades ur Senare Zhou från perioden De fem dynastierna och De tio rikena och avslutades efter invasion av mongolerna och etableringen av Yuandynastin. Dynastin utmärkte sig genom att vara tekniskt, ekonomiskt och kulturellt mycket högtstående, men relativt svag militärt. En flertal uppfinningar såsom papperspengar, krut, boktryckarkonsten och kompassen utvecklades under perioden.

Dynastin är uppdelad i två tydliga epoker, Norra Song och Södra Song, efter att huvudstaden år 1127 flyttades söderut från Kaifeng till Hangzhou i samband med att Jindynastin (1115–1234) erövrade norra delen av riket. Songdynastin uppkom ur den splittrade perioden De fem dynastierna och De tio rikena (907–979), och dynastin gick under efter att ha erövrats av mongolerna, vilka grundade Yuandynastin (1271–1368).