Strejk

En strejk innebär att arbetare på en arbetsplats lägger ned arbetet i syfte att påverka arbetsgivaren.

Strejk har ända sedan fackföreningsrörelsens första tid varit arbetstagarnas yttersta stridsåtgärd i arbetskonflikter. Vid en strejk försöker de strejkande ofta att blockera arbetsplatsen så att inget eller endast begränsat arbete kan utföras där. Under fackföreningsrörelsens barndom uppkom ibland våldsamma konflikter mellan strejkande och strejkbrytare, (se till exempel Amaltheadådet), eller mellan strejkande och samhällets ordningsmakt företrädd av polis eller militär, (se till exempel Sundsvallsstrejken och Ådalshändelserna).

I moderna avtalsrörelser är strejk fortfarande de reformistiska fackföreningarnas yttersta åtgärd, motsvarat av arbetsgivarnas möjlighet till lockout. Som en markering av förhandlingspositionen kan då en strejk utlysas till ett visst datum. Vilka som skall delta i strejken talas också om. Strejken kan avse alla anställda inom ett eller flera fackförbund i hela branscher eller begränsas till särskilt utvalda nyckelpersoner eller gälla bara deltid (jämför övertidsblockad).

Från syndikalistiskt håll ansågs redan 1910 strejk vara ett otillräckligt medel för att säkerställa verkställandet av arbetarnas mål i klasskampen. I stället sökte man finna på nya sätt för att nå sina mål, men behöll idén om generalstrejken som en framtida metod för det slutliga genomförandet av socialiseringen och införandet av det frihetligt socialistiska samhället.^[1] Generalstrejken är en storstrejk som förlamar hela samhällsproduktionen för kortare eller längre tid. Historiens första vilda generalstrejk genomfördes i Frankrike i maj 1968.