Svenska modellen kring prostitution

Svenska modellen kring prostitution

De minst sju länderna som fram till 2019 infört en eller annan form av den svenska modellen. Betydelse – politik kring prostitution Innebörd – kriminalisering av sexköpare Målsättning – avskaffa människohandel för sexuella ändamål och ofta även prostitution som fenomen Anammande – Sverige (1999) Norge (2009) Island (2009) Kanada (2014) Nordirland (2015) Frankrike (2016) Irland (2017) Israel (2018)

Den svenska^[1] eller nordiska^[2] modellen kring prostitution är en politik omkring samhällets behandling av prostitution.^[3] Den kriminaliserar sexköpare, medan prostituerade får arbeta utan direkta åtgärder från myndigheterna. Syftet med lagstiftningen är att avskaffa människohandel för sexuella ändamål och ofta även prostitution som fenomen. Målet är att lagstiftningsvägen förbättra kvinnors rättigheter och främja jämställdheten i samhället.

Modellen har anammats av lagstiftarna i tre av de fem nordiska länderna, men den har ingen direkt koppling till den nordiska socioekonomiska modellen.^[2] Den har dock i likhet med denna svensk inspiration, genom att Sverige 1999 var det första land som införde den i svensk lag – se "Sexköpslagen".^[4] De olika nordiska länderna har dock delvis valt andra regleringar.^[5][6]

Motsvarande lagstiftning har även införts i ytterligare fem länder inom och utom EU, och Europaparlamentet har genom beslut 2023 rekommenderat EU:s medlemsstater en motsvarande lagstiftning. Kriminalisering av sexköp ses dock av sexarbetarorganisationer och flera människorättsorganisationer som ett hot mot EU:s friheter och sexarbetares trygghet och försörjning, och erfarenheterna från länder som infört modellen är blandade.