Uranus

	Uranus
	Uranus, bild tagen av Voyager 2
Upptäckt
Upptäckare	William Herschel
Upptäcktsdatum	13 mars 1781
Uppkallad efter	Uranos
Omloppsbana
	Epok: J2000
Aphelium	3 004 419 704 km; 20,083 305 26 AU
Perihelium	2 748 938 461 km; 18,375 518 63 AU
Halv storaxel	2 876 679 082 km; 19,229 411 95 AU
Excentricitet	0,044 405 586
Siderisk omloppstid	30 685,4 dygn; 84,011 326 år
Synodisk omloppstid	369,66 dygn
Medelomloppshastighet	6,80 km/s
Medelanomali	142,955 717°
Inklination	0,772 556°; 6,48° mot solens ekvator
Periheliumargument	96,541 318°
Månar	28
Fysikaliska data
Avplattning	0,0229 ± 0,0008
Ekvatorradie	25 559 ± 4 km; 4,007 gånger jordens
Polradie	24 973 ± 20 km; 3,929 gånger jordens
Area	8,115 6 × 109 km²; 15,91 gånger jordens
Volym	6,833 × 1013 km³; 63,08 gånger jordens
Massa	8,6810 × 1025 ± 0,0013 × 1025 kg; 14,536 gånger jordens
Medeldensitet	1,271 g/cm³
Ytgravitation (ekvatorn)	8,69 m/s²; 0,886 g
Flykthastighet	21,3 km/s
Siderisk rotationsperiod	−0,718 33 dygn; 17h 14min 24s
Vinkelhastighet (ekvatorn)	2,59 km/s; 9 320 km/h
Axellutning	97,77°
Rektascension (nordpolen)	17h 9min 15s; 257,311°
Deklination (nordpolen)	−15,175°
Albedo	0,300 (bond); 0,488 (geom.)
Yttemperatur	; Medel: 76 K (53 K)
Skenbar magnitud	5,57 till 5,38
Vinkeldiameter	3,3" till 4,1"
Atmosfär
Skalhöjd	27,7 km
Sammansättning	(Under 1,3 bar) Gaser:; 83 ± 3 % väte (H2); 15 ± 3 % helium; 2,3 % metan; 0,009 % (0,007–0,015 %); vätedeuterid (HD); Ispartiklar:; ammoniak; vatten; ammoniumvätesulfid; (NH4SH); metan (CH4)

Den här artikeln handlar om planeten Uranus. För den grekiske guden, se Uranos. För andra betydelser, se Uranus (olika betydelser).

Uranus (symbol: ⛢ eller ♅) är den sjunde planeten från solen. Uranus är en av solsystemets fyra jätteplaneter - Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus - och är av ungefär samma storlek som Neptunus. Planetens diameter är ungefär 50 000 km (ca 4 gånger så stor som jordens) och massan cirka 14,5 jordmassor. Planetens rotationsaxel har en lutning på hela 98 grader, vilket innebär att planeten snarast ”rullar” genom rymden på sin bana runt solen. Det tar 84 år för Uranus att fullborda ett varv runt solen.^[2] På grund av Uranus lutning ger det mycket märkliga dygn och år. Under ungefär halva banan får nordpolen hela tiden solljus och det är sommar norr om ekvatorn. Sommaren följs av en 42 år lång vinter med norra halvklotet ständigt i natt eftersom det är vänt bort från solen.

Dygnets längd kan vara olika beroende på var på Uranus man befinner sig. Vid polerna varar ett dygn från soluppgång till soluppgång i 42 jordår alltså 1/2 uranusår. Men i närheten av ekvatorn mätt från soluppgång till soluppgång är ett dygn 17 timmar.

Avståndet mellan jorden och Uranus är cirka 3 miljarder kilometer. För Voyager 2 tog resan 8 år och 5 månader.

^ Yeomans, Donald K. (13 juli 2006). ”HORIZONS System”. NASA JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/?horizons. Läst 8 augusti 2007.
^ [a b c d e f g h i j k l] Williams, Dr. David R. (27 september 2018). ”Uranus Fact Sheet”. NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uranusfact.html. Läst 15 juli 2007.
^ [a b c d e f] Seidelmann, P. Kenneth (15 juli 2007). ”Report of the IAU/IAGWorking Group on cartographic coordinates and rotational elements: 2006”. Celestial Mech. Dyn. Astr. "90": ss. 155–180. doi:10.1007/s10569-007-9072-y. http://adsabs.harvard.edu/doi/10.1007/s10569-007-9072-y.
^ Munsell, Kirk (14 maj 2007). ”NASA: Solar System Exploration: Planets: Uranus: Facts & Figures”. NASA. Arkiverad från originalet den 9 november 2015. https://web.archive.org/web/20151109231438/http://solarsystem.nasa.gov/planets/profile.cfm?Object=Uranus. Läst 13 augusti 2007.
^ Jacobson, R.A. (15 juli 1992). ”The masses of Uranus and its major satellites from Voyager tracking data and Earth-based Uranian satellite data”. The Astronomical Journal "103" (6): ss. 2068–2078. doi:10.1086/116211. http://adsabs.harvard.edu/abs/1992AJ....103.2068J.
^ Podolak, M. (15 juli 1995). ”Comparative models of Uranus and Neptune”. Planet. Space Sci. "43" (12): ss. 1517–1522. doi:10.1016/0032-0633(95)00061-5. http://adsabs.harvard.edu/abs/1995P%26SS...43.1517P.
^ [a b] Lunine, Jonathan. I. (15 juli 1993). ”The Atmospheres of Uranus and Neptune”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics "31": ss. 217–263. doi:10.1146/annurev.aa.31.090193.001245. http://adsabs.harvard.edu/abs/1993ARA%26A..31..217L.
^ Feuchtgruber, H. (15 juli 1999). ”Detection of HD in the atmospheres of Uranus and Neptune: a new determination of the D/H ratio”. Astronomy and Astrophysics "341": ss. L17–L21. http://adsabs.harvard.edu/abs/1999A%26A...341L..17F.
^ Lindal, G.F. (15 juli 1987). ”The Atmosphere of Uranus: Results of Radio Occultation Measurements with Voyager 2”. J. Of Geophys. Res. "92": ss. 14,987–15,001. doi:10.1029/JA092iA13p14987. http://adsabs.harvard.edu/abs/1987JGR....9214987L.
^ B. Conrath et al. (15 juli 1987). ”The helium abundance of Uranus from Voyager measurements”. Journal of Geophysical Research "92": ss. 15003–15010. doi:10.1029/JA092iA13p15003. http://adsabs.harvard.edu/abs/1987JGR....9215003C.

[horizons-1] Yeomans, Donald K. (13 juli 2006). ”HORIZONS System”. NASA JPL. https://ssd.jpl.nasa.gov/?horizons. Läst 8 augusti 2007.

[fact-2] [a b c d e f g h i j k l] Williams, Dr. David R. (27 september 2018). ”Uranus Fact Sheet”. NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/uranusfact.html. Läst 15 juli 2007.

[Seidelmann2007-3] [a b c d e f] Seidelmann, P. Kenneth (15 juli 2007). ”Report of the IAU/IAGWorking Group on cartographic coordinates and rotational elements: 2006”. Celestial Mech. Dyn. Astr. "90": ss. 155–180. doi:10.1007/s10569-007-9072-y. http://adsabs.harvard.edu/doi/10.1007/s10569-007-9072-y.

[nasafact-4] Munsell, Kirk (14 maj 2007). ”NASA: Solar System Exploration: Planets: Uranus: Facts & Figures”. NASA. Arkiverad från originalet den 9 november 2015. https://web.archive.org/web/20151109231438/http://solarsystem.nasa.gov/planets/profile.cfm?Object=Uranus. Läst 13 augusti 2007.

[Jacobson1992-5] Jacobson, R.A. (15 juli 1992). ”The masses of Uranus and its major satellites from Voyager tracking data and Earth-based Uranian satellite data”. The Astronomical Journal "103" (6): ss. 2068–2078. doi:10.1086/116211. http://adsabs.harvard.edu/abs/1992AJ....103.2068J.

[Podolak1995-6] Podolak, M. (15 juli 1995). ”Comparative models of Uranus and Neptune”. Planet. Space Sci. "43" (12): ss. 1517–1522. doi:10.1016/0032-0633(95)00061-5. http://adsabs.harvard.edu/abs/1995P%26SS...43.1517P.

[Lunine1993-7] [a b] Lunine, Jonathan. I. (15 juli 1993). ”The Atmospheres of Uranus and Neptune”. Annual Review of Astronomy and Astrophysics "31": ss. 217–263. doi:10.1146/annurev.aa.31.090193.001245. http://adsabs.harvard.edu/abs/1993ARA%26A..31..217L.

[Feuchtgruber1999-8] Feuchtgruber, H. (15 juli 1999). ”Detection of HD in the atmospheres of Uranus and Neptune: a new determination of the D/H ratio”. Astronomy and Astrophysics "341": ss. L17–L21. http://adsabs.harvard.edu/abs/1999A%26A...341L..17F.

[Lindal1987-9] Lindal, G.F. (15 juli 1987). ”The Atmosphere of Uranus: Results of Radio Occultation Measurements with Voyager 2”. J. Of Geophys. Res. "92": ss. 14,987–15,001. doi:10.1029/JA092iA13p14987. http://adsabs.harvard.edu/abs/1987JGR....9214987L.

[Conrath1987-10] B. Conrath et al. (15 juli 1987). ”The helium abundance of Uranus from Voyager measurements”. Journal of Geophysical Research "92": ss. 15003–15010. doi:10.1029/JA092iA13p15003. http://adsabs.harvard.edu/abs/1987JGR....9215003C.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[7]

[9]

[10]

[8]