Viking

För andra betydelser, se Viking (olika betydelser).

Vikingar var sjökrigare och sjörövare^[1], från i huvudsak nuvarande Norden, som deltog i båtburna plundringar och krigståg i Norden, Europa och Västra Asien från 793 fram till 1100-talet. Under perioden erövrade nordiska krigare stora delar av brittiska öarna och norra Frankrike.

Ordet viking dyker först upp i fornengelska källor, och i de flesta tidiga källor, inklusive nordiska, syftar det på pirater, utan närmare specifikation av ursprung. Betydelsen kom sedan att inskränkas så att det enbart syftade på dåtida nordbor (nordmän). Under nationalromantiken på 1800-talet kom en romantisk syn på vikingarna att formas av danska och svenska diktare. Idag kan ordet, beroende på brukare, ha vitt skilda betydelser. Det kan därigenom syfta på alltifrån krigiska skandinaviska sjöfarare till i princip alla skandinaver under vikingatiden.^[2] Denna otydlighet gör att ordet undviks av vissa forskare, även om det fortfarande har starkt symbolvärde.^[3]